Ida

Kan inte bli så mycket bättre just nu. I onsdags signade vi upp på ett gym som ligger en kvart härifrån så nu har vi äntligen kommit igång. Nyss hemkommen från ett jobbiiigt men värt pass med stenhårda Elin som tränare väntade ett paket från..Sverige! Marabou, cosmo och söderte :D Nu ska jag duscha, sen ha lite Sverigemys :) Fick även en liveuppdatering från mina närakära på mailen så jag är helt lycklig nu. Bra lördag!

De här bilderna togs de sista minutrarna jag och Viktoria spenderade tillsammans innan vi båda åkte åt varsitt håll på kartan. Hur stolt bilägare??





Vi är vana vid vårt långdistansförhållande eftersom det är så vi alltid haft det ända sen vi lärde känna varandra, vilket gör vårt avstånd nu lite lättare. Men vi passar ihop på ett sätt som inga andra gör och när jag inte är med dig känner jag hela tiden att något saknas. Egentligen borde vi bo med varandra dygnet runt. Jag vet inte varför, det bara känns så. Jag mår så bra av dig. Massor av kärlek från mig ända bort till Follonica!

Alltså hahahah.... läste precis det här på mammas blogg (eller min familjs blogg men det är i princip bara mamma som skriver). Nästan hela min släkt, i alla fall de närmsta, firar jul tillsammans, oftast hemma hos oss. Allt ätbart (och drickbart) som skall intas under julhelgen delas upp bland inbjudna gäster. I år var det sjutton stycken. Gäster alltså. Min käre farbror, numera även kallad Ove Sundberg, medtog detta:



"Jag skulle ju ta med korv, dricka och sill. Tog även med lite till gottisbordet, bra va!!!!!"
Anton ville smaka lite julmust till skinkan men det gick ju inte för den skulle ju räcka till julbordet ;)

Jag vaknade imorse mitt i en dröm där jag och Anton satt och åt lunch och pratade. Det kändes så sorligt när jag insåg att det kommer dröja ett år tills jag träffar honom igen. Jag har liksom inte riktigt förstått det förns nu. Det kom för några dagar sen.

Jag vill att det här ska vara en glad blogg men roliga och lyckliga minnen, men jag kan inte låtsas att allt är superbra när jag fakitkst är ledsen. Det börjar kännas bättre nu, men de senaste 4 dagarna ungefär har varit ganska jobbiga. Det är inte det att jag ångrar mig, att jag vill åka hem eller något liknande. Jag är bara ledsen. Samtidigt som jag är sjukt glad och lycklig att jag är här, så har jag en sorlig känsla med mig hela tiden. Jag tror den kallas ensamhet och den är väldigt svår att bli av med.

Jag vill absolut inte att ni ska tro att jag är ledsen hela tiden och att jag inte uppskattar allt vad det här äventyret innebär. Jag är bara inne i en period just nu när jag kommit till insikt med vad jag faktiskt har gett mig in på. Att det faktiskt kommer att dröja 1 år, 12 månader, 365 dagar tills jag får krama mamma och pappa igen, tills jag får träffa alla  mina underbara finaste.

Det jag ville säga i alla fall var att Anton hade lagt upp ett Hem till Midgård-klipp och det gjorde mig så glad. Han skrev att vi måste ha en kväll med alla avsnitt sen när jag kommit hem igen och då kom jag direkt även att tänka på Simon, Johnny, Mickis och Mattias. Som vi nördade Hem till Midgård hela fjällenresan. Jag tror vi uppskattade TV-kvällarna/luncherna med Lill-Snorre och Halvdan mer än vad vi uppskattade själva dagarna i backen haha. Jag kommer alltid få den känslan varje gång jag tittar på ett avsnitt. Så kära HtM-vänner, jag saknar er så mycket. Love you!

Jag saknar er alla så mycket. Snart har jag varit borta en månad och nu börjar jag verkligen känna det.