Ida

I alla fall, vi såg Love and other drugs med Jake Gyllenhaal och Anne Hathaway. Väldigt fin, rolig och sorglig film. Den hade alla ingredienser som krävs för en bra film i mina ögon. Ibland kunde det dock bli lite väl sorgligt och jag fick kämpa med att inte börja grina på mitt första amerikanska biobesök med min nya vän ;) Sorgliga/vackra kärleksfilmer är kanske inte det bästa att se när man har sin kärlek på andra sidan Atlanten... Men samtidigt som jag blir ledsen är det ju en vacker känsla, för jag saknar honom och längtar efter honom. Om jag tänker annat och bara blir ledsen så kommer det ju bara att kännas värre. Så jag saknar, längtar och är ändå lycklig. Det är många av mina vänner som undrar hur jag orkar med det, och ja det är svaret, I guess. Jag vänder saknaden till en bra känsla, en bra och lycklig saknad, som gärna får ha tårar och vara sorglig, men som jag kan le åt och känna mig trygg med.

Det är så svårt att förklara i ord. Det jag skulle skriva om egentligen var ju filmen! Så; en framgångsrik player möter självständig cool tjej som lider av parkinson. De blir kära, men ingen av dem vill erkänna det, och so on. Väldigt mysig film. Rekommenderar.

Nu ska jag titta på någon serie och somna. Godnatt